tisdag 30 augusti 2011

Möte mellan två världar

Ur ivj i Gävle Dagblad 29 augusti 2011:
Kultur omsätter pengar. Mycket pengar.
I dag arbetar 9 000 personer i Gävleborg med kultur och kreativa näringar. Charlotta Netsman är den som försöker få två världar att mötas.


Ditt uppdrag är att få näringsliv och kulturliv att mötas och samarbeta. Det är två sektorer som levt under helt olika förutsättningar och som historiskt utvecklat helt olika normer.

– Konstnärer och kulturarbetare är en yrkeskår som kan skapa utrymme för samhällsförändring och för empati, humanism, demokrati. Men det är också en yrkeskår som har dåliga löner, usla villkor och ofta förväntas jobba gratis. Det är för mig djupt upprörande.

Samtidigt är det här ett svårt jobb. Vi som jobbar med de här frågorna får ofta kritik från traditionalisterna inom kultursektorn. Där finns djupt rotade föreställningar om att statliga bidrag har högre status än andra pengar. Och det är vanligt att man fokuserar enbart på vad man vill göra, och glömmer att ställa sig frågan hur. Hur skapar jag bästa förutsättningarna för det jag vill skapa – det är ”hur” som är vårt perspektiv.

Kulturpolitik och näringslivspolitik kan inte ersätta varandra, de fyller helt olika behov hos människor. Däremot kan de samspela och stärka varandra och det är det vi försöker skapa förutsättningar för.

Läs hela intervjun här.

söndag 7 augusti 2011

Skillnaden mellan Vad och Hur - invigningstal, Hälsike Händer, Hyttan i Axmarbruk 3 augusti 2011

Jag fick förmånen att inviga en konstutställning första veckan i augusti, när KKNI precis övergått till KKNII. Det blev en anledning av sammanfatta några av de lärdomar vi dragit i KKNI. På mångas begäran lägger jag ut talet i sin helhet här. Det känns passande en dag som idag, när vädret med all tydlighet signalerar att sommaren håller på att övergå till höst, som ett avstamp inför det vi önskar bygga vidare på fram till och med 2013.

INTRO
Tack för att jag får komma hit och vara med och öppna det här årets utställning av Hälsike händer. Jag heter Charlotta Netsman och jobbar åt Region Gävleborg med ett projekt som kallas KKN en förkortning av kulturella och kreativa näringar. Vi jobbar för att skapa bättre förutsättningar för tillexempel sådana företagare som ställer ut här idag. För konstnärer och konsthantverkare är väldigt ofta egna företagare, även om man sällan har fokus på just det. Inte heller myndigheter och näringslivsorganisationer har haft fokus på det vilket lett till en situation präglad av såkallade ”ofrivilliga företagare” som ”faller mellan stolarna”. Trots att när man mäter tillväxt så sker den starkare i dessa branscher än i många andra.
De senaste åren har det skett en rad satsningar i hela Sverige på att täppa till de där glappen mellan stolarna, synliggöra och bygga kunskap om de här branscherna som på många sätt skiljer sig från traditionell industri. I Gävleborg är minst 7% av andelen sysselsatta verksamma inom de kulturella och kreativa näringarna.

Bara så ni vet har blivit ombedd att tala cirka tio minuter och det kommer jag nog faktiskt nästan att göra. När jag började det jobbet för två år sen var en mina första arbetsuppgifter att delta i en seminariedag med det här nätverket som bjuder oss på sitt konstnärskap här idag, då tror jag ni fortfarande hete Hälsinge händer kanske… hur som helst är det roligt att ni öppnat er för Gästrikland och även lägger er utställning här i systerlandskapet i år. Jag önskar er all lycka till med det initiativet.
Mitt projekt avslutades formellt sista juli men arbetet fortsätter och den här veckan är första veckan på en ny projketperiod för KKNII. Det känns fint att få återkoppla och ta avstamp inför den tillsammans med Hälsike händer och alla ni andra som är här idag.

NÄTVERK
När jag pratade med en av dagens utställare inför det här uppdraget och frågade vad det här nätverket har betytt för hennes del så svarade hon såhär:
Det är en gemenskap där man vill varandra väl. Vi stöttar varandra och önskar varandra utveckling. Det har givit mig mod att våga, att ta plats. Och det gäller både HUR jag bedriver min verksamhet och rent konstnärligt VAD jag gör, vilka idéer jag vågar förverkliga.
Kan ni tänka er något så fantastiskt och vackert. En miljö där man stöttar varandra, vill varandra väl och önskar varandra utveckling. Men det är inte bara fantastiskt och vackert det verkar som att just nätverkande är något av det mest strategiska man kan göra när man vill utvecklas.

VAD&HUR
När man som jag jobbar med utvecklingsprojekt så möter man en hel del strategier, metoder, modeller, konsulter och koncept som man kan använda. Efter de här åren är böjd att tro att man kan kasta allt det i sjön om man inte lyckas skapa det som Hälsike händer har skapat, en miljö där man stöttar varandra, vill varandra väl och önskar varandra utveckling. För oavsett om det är en organisation, ett företag eller ett samhälle som ska utvecklas så börjar all förändring i en människa. Om människan inte vill utveckla sig, förändras och växa kommer ingen utveckling heller att ske, oavsett metod. Men om människan känner stöd, tillit, mod och inspiration och dessutom skaffar sig möjligheter i form av tid, lokal, kompetens eller ekonomiska medel då kan det börja hända saker. Tillexempel att man börjar ta vettigt betalt för det man gör – vilket är svårighet för många inom de här branscherna. Eller kanske börjar tänka lite mer på HUR man gör istället för att bara fokusera på VAD man gör. Den där lilla perspektivförskjutningen från vad till hur är viktigare än man kanske tror. Att gå från vad till hur gör att man får ett mer konstruktivt perspektiv på det man gör. Om man väljer att arbeta med ull, glaspärlor, keramik eller träsnideri eller för den delen musik, teater, film, design eller besöksnäring kan det vara bra att tänka igenom hur man vill göra det. Det finns lika många svar som det finns människor. Och då handlar det mer om att skapa förutsättningar för att ”vadet” kärnan, idén eller hjärtat ska bli möjligt.
Det är när man kommer in i ”hur-perspektivet” som det ofta blir självklart att söka sig till olika nätverk, samarbetspartners, mentorsprogram eller kompetensutveckling där man märker att man har sina svagheter. Inom de kulturella och kreativa näringarna finns många eldsjälar som brinner för sin mission, sitt skapande men saknar man strategier för huret är det väldigt lätt att brinna ut, slockna. Elden är en stark drivkraft men det är viktigt att skapa en form, en härd där den kan få bästa förutsättningarna att brinna starkt och länge. Och det är kanske inte alltid så att man behöver dyr konsulthjälp för att hitta sin form, man kan göra som medlemmarna i Hälsike händer, börja inventera vilka man har i sin närhet. När man tittar i katalogen så ser man att förutom skapande i olika former så finns en mängd olika yrken, åldrar, erfarenheter representerade. De här branscherna har ofta de mest välutbildade personerna som många gånger har både dubbla eller tredubbla kompetenser. En rik källa till inspiration och kunskap. Jag kan ta tillfället i akt att tipsa om två större satsningar på just den här formen av nätverkande kompetensutveckling som utgår från den unika, skapande människan. Den ena sker i Länsstyrelsens regi, konceptet kallas Distinkt Dam och kommer äga rum fyra lördagar under hösten på olika platser i hälsingland och gästrikland med föreläsare som är allt från konstnärer, skådespelare och affärsutvecklare. Den andra sker i Almis regi, är en helgkurs i september med uppföljande dag en månad senare och heter The Art of Selling your heart med konstnären och grundaren av Sveriges första konstbyrå, Linda Nordfors som processledare.

JORDMÅN
Eftersom jag är uppvuxen i en trädgårdsmästarfamilj ligger det nära till hands att använda citat och metaforer från den världen. En som jag gärna citerar är Lars Krantz på Wij trädgårdar: ”Man odlar inte växter man odlar jorden” säger han. En annan odlare jag köpte grönsaker av när jag bodde i Sthlm svarade en gång en journalist som var där för att göra reportage, och passade på att köpa potatis, på ett liknande sätt. De tog potatisarna direkt från landet och när den här odlaren, Harald heter han, omsorgsfullt tog sig tid att knugga knölarna rena från jorden sa journalisten: ”Ähh det gör inget om det kommer med lite jord”. Haralds svar som jag läste för många år sedan har stannat kvar i minnet. Han svarade ungefär så här: Det är potatisen jag säljer inte jorden, den är inte till salu.

Investeringarna i kvinnors företagande som skett de senaste åren (liksom i kulturellt och kreativt företagande eller grönt företagande) och som finansierade Hälsike händer i början, har skapat en spännande jordmån och utvecklingsmiljö för en företagsamhet som ligger vid sidan av huvudspåret som ju ofta handlar om vinstmaximering, skalbarhet och exportmognad. Men jag undrar om inte det huvudspåret kanske har mycket att lära av den kunskap och de metoder som växer fram vid dess sida när det handlar om hållbarhet, helhetsperspektiv och samhällsentreprenörskap.

MÅNGFALD
Jag tror att handens verk, som utgår från en människans skapande, bär spår av den existentiella och emotionella rikedom människan föds med. Och jag tror att föremål, upplevelser och processer som kännetecknas av det kommer bli allt viktigare i framtiden. Egentligen tror jag inte bara på handens verk utan jag tror på hela människan. Jag tror att kulturen är en slags jordmån för samhället som vi ska lägga stora resurser på och ägna samma kärleksfulla omsorg som Harlad ägnade sin jord. Och de människor som är trädgårdsmästare i den odlingen ska ha de allra bästa förutsättningarna för sitt arbete tycker jag.
För det är inte mångfalden som är ett hot idag utan det är enfalden.
Nu ska jag sluta prata så vi får ta del av det jag pratat om i snart tio minuter: konst som skapats med inspiration från en gemenskap, ett nätverk där man stöttar varandra, vill varandra väl och önskar varandra utveckling.