Forskning visar att kultur stärker ledarskap och får medarbetarna att trivas bättre

I söndagens DN skriver Maciej Zaremba om en chefsutbildning som genomförts i forskningssyfte med stöd av bl a Vetenskapsrådet, Stressforskningsinstitutet, Försvarshögskolan mf l. En kontrollgrupp har gått en traditionell chefsutbildning medan den andra gruppen utsatts för kultur. Kulturgruppen fick varje gång uppleva konstnärligt förtätade och upprivande vittnesmål, som de inte kan få ihop till ett budskap eller en sensmoral. Då tvingas de släppa slentriantänkandet och dömandet och tänka själva, högt – tillsammans med andra. Det kallas ”Schibbolet”, ett konstnärligt collage av prosa, lyrik och dokument, komponerat av musikern Julia Romanowska som i egenskap av forskare vid Karolinska institutet stressade cheferna med Kafka, Majakovskij, klezmer och Maria Callas om vartannat.

Resultaten är häpnadsväckande och till och med mätbara, inte bara hos cheferna utan även hos deras medarbetare. Sex månader efter avslutad kurs hade de vilkas chefer utsattes för Kafka, Jelinek och Höga visan (samt för varandra) markant högre nivåer av DHEA-S i blodet än de vilkas ledare ingick i kontrollgruppen.

Hormonet DHEA-S är liksom själva livsgnistan. Det är det som väcker nya celler till liv som ersätter det dryga kilot av vår kropp som avlider varje dygn. Om DHEA-S sjunker, vilket inträffar när vi blir stressade eller känner att livet är en trasa, bildas färre celler och förfallet tar över. Vi tappar orken, blir lättare sjuka och åldras i förtid. Och omvänt. Man blir pigg och yster när hormonnivån stiger. Vilket det alltså gjorde hos folk vilkas chefer var tredje vecka bombarderats med litteratur, musik och omöjliga frågor. De blev frejdigare till sinnes, fick stadigare självkänsla, sov bättre och orkade mera. Hur har det gått till?

Det verkar som om deras chefer genomgått en smärre personlighetsförändring. Ett test som alla fått genomgå före och efter kursen visade att cheferna i konstgruppen hade högre beredskap att ingripa mot orätt, var dristigare, mindre konflikträdda och mer empatiska än förr. Anmärkningsvärt, eftersom personligheten är en stabil konstruktion. Den som är blyg, utåtriktad eller pedantisk när han är tjugo lär vara det också vid femtio. Det är nästan bara långa relationer samt djupa kriser, som krigstrauman eller kärlekspassioner, som kan förändra vårt jag.

Den hypotes man ville testa var ifall konsten, som påverkar de snabbaste delarna av hjärnan, kunde liksom bakvägen ruska om chefspersonens sinnelag? Ta sig förbi överjagets hämningar och invanda tankemönster? Ansvarskänslan är ju just en känsla, ingen intellektuell konstruktion.

Läs mer i Maciej Zarembas tankeväckande artikel.


Källa: Dagens Nyheter