Innovation handlar även om kultur, estetik och det existentiella

Idag gästbloggar Emma Stenström, biträdande rektor vid Handelshögskolan i Stockholm på Näringsdepartementets innovationsblogg. Hon skriver om arbetet med den nationella innovationsstrategin men jag tycker hon sätter ord på varför vi behövt (behöver?) en tids fokus på kulturella och kreativa näringar i Sverige (samt en uppdaterad konst- och kulturpolitik naturligtvis) och vad vi kan vinna som människor, företagare och samhälle genom att inkludera, respektera (och betala för!) kompetensen från de här branscherna såväl i utvecklingen av nya tjänster, produkter och upplevelser som i strategier, processer och innovationssystem som i oss själva och hela samhällsbygget. Respekt Emma Stenström! Läs hela hennes inlägg här.

Här följer ett litet utdrag:
"Framåt och inåt – bakut och utåt

Skulle jag karaktärisera skillnaden mellan ett konstnärligt och ett ekonomiskt synsätt, utifrån mina erfarenheter från att undervisa på bägge håll, är det att konstnärerna ser framåt och inåt, medan ekonomerna ser bakåt och utåt. Om jag till exempel introducerar ett problem i samhället, säg hög ungdomsarbetslöshet, föreslår genast mina konststudenter nya lösningar, som inte har prövats förut, och de tar ofta sig själva som utgångspunkt och lever sig in i hur situationerna skulle upplevas. Ekonomstudenterna, å andra sidan, riktar snarare sin blick åt andra hållet; mot vad som har gjorts förut, mot beprövade modeller. Dessutom använder de sällan sig själva som exempel, oavsett vad frågan gäller, utan ser snarare till en större, mer abstrakt, samling människor. Att få dem att leva sig in i en situation är ofta en reell utmaning.

Konstnärer och humanister behövs i arbetet med innovationsstrategin
Drar man det till sin spets, kan man säga att skillnaden är att det konstnärliga synsättet värdesätter det subjektiva, unika och nya, medan det ekonomiska värdesätter det objektiva och beprövade. Självfallet är det en generalisering, och likaså finns det stora individuella skillnader, men trots allt är det skrattretande hur ofta man ser exempel på de två förhållningssätten på respektive skola. Själv är jag av uppfattningen att bägge behövs, speciellt om vi ska få till hållbara innovationer. Men ibland kan jag tycka att det konstnärliga synsättet glöms bort, och jag har till exempel tidigare uttryckt att jag saknar konstnärer och humanister i arbetet med att ta fram den nationella innovationsstrategin.

Lägg därtill att de kan hantera de estetiska parametrarna väl: förmågan att berätta, visualisera eller på andra sätt gestalta idéerna. Det är inte heller en oväsentlig tillgång i dagens samhälle. För att inte tala om det som jag ser som den verkliga styrkan, det som jag brukar kalla ”kulturell kompetens”: förmågan att lägga märke till subtiliteter, läsa och tolka symboler, skapa mening och framför allt inte vika för frågor av emotionell, etisk och existentiell karaktär."
Fortsätt läsa här